"Om jag släpper dig, lovar du att lyssna på mig?"
Om han släppte mig skulle jag göra en tjurrusning mot dörren. "Vad spelar det för roll om jag flyr? Du släpar bara hit mig igen."
"Ja, men det skulle väcka uppmärksamhet."
"Är Dabria din flickvän?" Jag var intensivt medveten om varje skälvande andetag och undrade om jag egentligen ville höra svaret. Inte för att det spelade någon roll. Nu när jag visste att Patch ville döda mig, var det vansinnigt att jag ens brydde mig längre.
"Hon var det. För länge sedan, innan jag föll till den mörka sidan." Han försökte le. "Det var också ett misstag." Han lutade sig bakåt, släppte långsamt taget och testade mig. Jag låg kvar på madrassen, flåsade tungt och hävde mig upp på armbågarna. Tre sekunder gick innan jag kastade mig över honom med all kraft jag kunde uppbringa.
Jag knuffade till honom i bröstet, men han gungade bara till lite och satt kvar. Jag började slå på honom på knytnävarna så hårt jag kunde, boxade och bultade tills jag började få ont i händerna.
"Klar?" frågade han.
"Nej", sa jag och stötte armbågen mot hans lår. "Vad är det med dig? Känner du ingenting?"
Jag reste mig upp, hittde balansen på den mjuka madrassen och sparkade honom i mage med full kraft.
"Du får en minut till", sa han. "Få utlopp för all den där ilskan. Sedan tar jag över."
Jag visste inte vad han menade med att "ta över" och jag ville inte veta. Jag tog ett språng ur sängen i riktning mot dörren. Patch fångade mig mitt i språnget och föste upp mig mot väggen. Hans ben trycktes mot mina, hela vägen från höfterna till knäna.
"Jag vill veta sanningen", sa jag och försökte låta bli att gråta. "Kom du till skolan för att döda mig? Var det ditt mål redan från början?"
En muskel i hans käke ryckte till. "Ja."
Jag torkade bort en tår som varit fräck nog att tränga fram. "Njuter du nu? Det var väl det här som var meningen? Att jag skulle börja lita på dig så att det kom som en total överraskning!" Jag visste att min ilska var irrationell. Jag borde vara vettskrämd och panikslagen och göra allt i min makt för att försöka fly. Det mesta irrationella av allt var att jag fortfarande inte ville tro att han skulle döda mig och hur jag än försökte kunde jag inte kväva den där ologiska lilla känslan av tillit.
"Jag förstår att du är arg..." började Patch.
"Jag är vansinnig!" skrek jag.
Hans glödheta händer gled upp runt min hals. Han pressade tummarna mjukt mot min strupe och vände upp mitt ansikte. Sedan kände jag hans läppar tryckas så hårt mot mina att jag svalde alla fula ord jag var på väg att vräka ur mig. Hans händer föll till mina axlar, rörde sig långsamt nerför armarna och stannade vid min korsrygg. Små ilningar av panik och njutning for genom mig. Han försökte dra mig intill sig och jag bet honom i läppen.
Han fuktade läppen med tungspetsen. "Bet du mig?"
"Är allting ett skämt för dig?" frågade jag.
Han slickade sin bitna läpp igen. "Inte allting."
"Vad är det inte?"
"Du."

Boken Fallen Ängel, sidorna 222-224.

Patch stod väldigt nära mig. "Jag tänker inte döda dig, Nora. Jag dödar inte människor som är viktiga för mig. Och du toppar den listan."
Mitt hjärta slog en nervös kullerbytta. Mina handflator pressade mot hans mage, som var så hård att inte ens huden gav med sig, i ett meningslöst försök att hålla honom på avstånd. Inte ens ett högt, elektriskt stängsel skulle få mig att känna mig skyddad från honom.
"Du ansätter mig", sa jag och tryckte mig bakåt.
Patch drog lite på munnen. "Ansätter? Det här är inget högskolesprov, Nora."
Jag drog några hårslingor bakom öronen och tog ett rejällt kliv åt sidan. "Du tränger dig på. Jag behöver... utrymme." Vad jag behövde var gränser. Viljestyrka. Jag behövdes spärras in eftersom jag än en gång fick bevisat att jag inte kunde lita på mig själv i Patchs närvaro. Jag borde rusa mot dörren men ändå... gjorde jag inte det. Jag försökte övertyga mig själv att jag stannade för att jag behövde svar, men det var bara en del av sanningen. Den andra delen ville jag inte ens tänka på. Den känslomässiga delen. Den jag inte kunde slåss mot.
"Har du fler hemligheter?" frågade jag.
"Jag har många hemligheter."
Det knöt sig i magen. "Till exempel?"
"Till exempel vad jag tycker om att vara inlåst här med dig." Patch lade ena handen mot spegeln bakom mig och lutade sig närmare mig. "Du anar inte vad du gör med mig."
Jag skakade på huvudet. "Det här är ingen bra ide. Det är inte rätt."
"Det finns många sorters rätt", mumlade han. "Vi befinner oss fortfarande i en trygg zon."
Jag var ganska säker på att min självbevarelsedrift skrek åt mig att springa för livet men tyvärr susade blodet i öronen så att jag inte hörde särskilt bra. Tydligen tänkte jag inte särskilt bra heller.
"Helt rätt. Oftast rätt", fortsatte Patch. "Nästan rätt. Kanske rätt."
"Kanse inte rätt." Jag sög ner luft i lungorna. Ur ögonvrån noterade jag ett brandlarm på väggen, tre eller fyra meter ifrån mig. Om jag var snabb kunde jag rusa fram och trycka på knappen innan Patch hann stoppa mig. Då skulle vakterna komma springande och jag skulle vara i säkerhet. Och det var väl det jag ville... eller?
"Ingen bra idé." Patch skakade mjukt på huvudet.
Jag rusade mot larmet iallafall och tryckte handflatan mot knappen, men ingenting hände. Hur jag än försökte, kunde jag inte trycka in knappen. Sedan kände jag igen Patchs välbekanta närvaro i huvudet och visste att han manipulerade mina tankar.
Jag vände mig mot honom. "Försvinn ur mitt huvud!" Jag gick fram och knuffade till honom i bröstet.
Patch tog ett steg bakåt. "Vad var det där för?" frågade han.
"För hela den här kvällen." För att jag var tokig i honom fast jag visste att det var fel. Han var värsta sortens fel. Han var så fel att det kändes rätt och det fick mig att tappa balansen fullständigt. Om han inte hade lagt händerna på mina axlar och pressat mig mot väggen hade jag kanske slagit till honom i ansiktet. Det var knappt någon luft alls mellan oss och Patch tryckte sig ännu närmare.
"Var ärlig nu, Nora. Du är helsåld på mig." Hans ögon var bottenlösa. "Och jag är helsåld på dig." Han lutade sig mot mig och tryckte munnen mot min. Han tryckte faktiskt hela sig mot mig. Våra kroppar pressades samman på strategiska platser från topp till tå och jag fick uppbåda all min viljestyrka för att dra mig undan.

Boken Fallen Ängel sidorna 251-252.

"Min plats om du ursäktar."
Vee och jag tittade upp när vi hörde Patchs röst.
Han lät vänlig, men följde Vee med blicken när hon reste sig upp och hängde ryggsäcken över axeln. Hon verkade inte röra sig tillräckligt snabbt i hans ögon för han viftade med handen mot bakre delen av salen som för att schasa bort henne.
"Du ser bra ut som vanligt", sa han och slog sig ner. Han lutade sig tillbaka och sträckte ut benen framför sig. Jag hade lagt märke till att han var lång, men aldrig försökt bedöma hur lång. Nu mätte jag hans ben med blicken och gissade att han var en bit över en och åttio.
"Tack", sa jag utan att tänka. Jag ville omedelbart ta tillbaka det. Tack? Av allt jag kunde ha sagt var "tack" det värsta. Jag ville inte att Patch skulle tro att jag uppskattade hans komplimanger. För det gjorde jag inte... oftast. Man behövde inte vara särskilt insiktsfull för att förstå att han betydde problem och jag hade redan fler problem än jag behövde. Om jag ignorerade honom kanske han så småningom skulle sluta försöka prata med mig. Då kunde vi sitta sida vid sida i tyst harmoni som alla andra hopparade elever i rummet.
"Du luktar gott också", sa Patch.
"Det kallas att duscha." Jag tittade rakt fram men när han inte svarade vände jag mig mot honom. "Tvål. Schampoo. Varmt vatten."
"Naken. Jag vet hur man gör."

Boken Fallen Ängel, sidorna 51-52.

Nu pratar jag om alla tre böcker samtidigt när det gäller beskrivningarna av karaktärerna. Här är min drömcast till karaktärerna om böckerna skulle bli film!

Patch; För varje gång som Nora beskriver Patch eller vad hon vill göra med honom eller hur hon ser på honom, blir han bara sexigare och sexigare. Jag vill ha en egen Patch så ni kan nog ana hur avundsjuk jag är på Nora ibland som får ha honom. Och ja just det, min dreamcast...! På grund av hur hon beskriver honom varje gång, så tänker jag på Shiloh Fernandez. Tveklöst en starkt solklar Patch!!!

Nora; Henne ser jag som Emily Rossum. Hon är Nora för mig! Allt som beskrivs hos Nora finns hos Emily Rossum, därför är hon en solklar och PERFEKT Nora!

Vee; Jag föreställer mig henne som Arielle Kebbel. Jag säger detsamma som jag sa om Nora!

Marcie; Hayden Panettiere föreställer jag mig som Marcie. För jämt när Marcie är med, så tänker jag på henne som Hayden Panettiere.

Dabria; Laura Ramsey är en solklar Dabria! Jag ser nåt i henne som jag ser i Dabria. Därför passar hon utmärkt som Dabria!

Scott; Honom föreställer jag mig som Sean Faris!

Jules/Chauncey; Luke Abel skulle absolut passa som Jules/Chauncey!

Jag läste ut Noras val idag och jävlar vad bra och spännande den var!!! Jag kunde verkligen inte släppa den ifrån mig när jag väl började läsa efter varje paus! Den var skitbra precis som första boken Fallen Ängel och andra boken Förlorad Ängel! Patch och Nora var lika underbara, fina och sexiga tillsammans som alltid och Patch var så jävla sexig som alltid! Jag älskade varenda sida av boken, den var så grymt spännande och så grymt bra! Nu kan jag knappast vänta tills den fjärde och sista boken ska komma ut på svenska (troligast i maj 2013 då första kom ut i maj 2010, andra i maj 2011 och så tredje i maj 2012) och den kommer heta Finale på engelska! Men ja, hur som helst...

Gissa vad? Igår bestämde jag mig helt plötsligt, helt spontant, att jag ska försöka skriva en bok och sen få den publicerad när jag är klar. Det är en nyblivande dröm. Jag ska försöka att lyckas med det. Jag har redan bestämt mig ungefär vad min bok ska handla om - det jag ska bara först göra innan jag börjar skriva är att bestämma hur det ska börja, vad det kommer hända och hur det kommer sluta inklusive skapa huvudkaraktärer och massor annat som är viktiga att finnas i en bok. Vågar jag satsa? ;)

Vill ni veta vad boken ska handla om? Jag säger bara ett ord; Stockholmssyndromet!

Jag köpte ju böcker i förra och förraförra veckan som ni vet ifrån här och här. Ledsen, men jag älskar böcker och jag älskar att läsa! Bara acceptera det ;)

Jag fick Innan jag dör i fredags som jag läste ut i söndags. Oh herregud, den var helt underbar och så himla bra! Jag fällde väldigt många tårar när jag läste den. Jag både log, skrattade och grät igenom hela boken. Ju mer jag läste, desto mer gripande och sorgligare blev historien. Jättevacker berättelse helt enkelt! Och när jag läste boken klart kollade jag på trailern till filmen igen bara för att och det ser ut att det mesta av boken kommer att vara med, så herregud, jag får då räkna med att jag kommer att gråta massor när jag kollar på filmen! Jenny Downham var fullkomligt geni. Hoppas på flera böcker av henne översatta på svenska i framtiden! Och jag rekommenderar er starkt att läsa denna boken! Ni kommer inte att bli besvikna, jag lovar! :)

Och nu idag fick jag resten Eld, Rör mig inte!, Älskar - hatar och The Last Song - förutom en bok Noras val som kommer senare i veckan då den ju släpps imorgon. Det ska bli spännande att läsa allihopa! ;)

Böcker som nu står på listan att bli lästa;
Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren.
Rör mig inte! av Tahereh Mafi.
The Last Song av Nicholas Sparks.
Älskar - hatar av Jenny Downham.
Hungerspelen triologi av Suzanna Collins.
Genom dina ögon av Stephenie Meyer.
Noras val av Becca Fitzpatrick.

Jag har köpt ytterligare fyra böcker! Anledningen till att jag köper många böcker nu är för att jag vill läsa massor i sommar! Böcker jag har köpt nyss är Innan jag dör och Älskar - hatar av Jenny Downham, Rör mig inte! av Tahereh Mafi och andra delen Eld i Cirkeln triologi (minns ni här?) av Mats Strindberg & Sara Bergmark-Elfgren! Jag ser fram emot med spänning att läsa alla! ;D

"Innan jag dör" handlingen;
Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö. Vad ska hon göra under de månader hon har kvar? Hon har ju så mycket som hon inte har hunnit med. Så hon gör upp en lista över saker hon vill göra och uppleva innan hon dör. Högst upp på listan står att bli tillsammans med en kille.
(Originalet är Before I Die och den har blivit filmad i titeln Now Is Good med Jeremy Irvine och Dakota Fanning i huvudrollerna och har premiär i år. Jag har skrivit om den med trailern här och bilderna här).

"Älskar - hatar" handlingen;
Om någon skadar din syster så vill du hämnas, eller hur? Om din bror anklagas för att ha begått ett fruktansvärt brott och om han förnekar det, så försvarar du honom, eller hur? När Mikeys syster hävdar att en pojke har våldtagit henne så rämnar Mikeys värld. När Ellies bror beskylls för att ha begått brottet tappar Ellie fotfästet. När Mikey och Ellie möts kolliderar två världar.
(Originalet är You Against Me).

"Rör mig inte!" handlingen;
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
(Original är Shatter Me).

"Eld" handlingen;
De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olyckliga kärlek eller laga krossade hjärtan.

Jag har köpt två böcker i onsdags - Noras val (originalet är Silence) som är den tredje boken i Hush Hush triologin av Becca Fitzpatrick och så The Last Song som är min allra första bok på engelska! Jag ser fram emot med spänning att läsa båda! ;D

Noras val handling;
Nora vaknar upp på en kyrkogård utan att veta hur hon hamnat där. Hon minns inget av att ha varit kidnappad, men snart inleds en intensiv jakt på vad som hänt. Vad är det för svarta "hallucinationer" Nora får och vad är det hennes familj och vänner försöker mörka när de uppmanar henne att inte titta bakåt? Jakten på hennes kidnappare utvecklas allt mer till en kamp för att stoppa en man som har makten att krossa allting som Nora och Patch har kämpat för - och deras kärlek - för evigt! Noras val av Becca Fitzpatrick är den olidligt spännande tredje delen efter succéböckerna Fallen Ängel och Förlorad Ängel.

The Last Song handling;
Den handlar om tonårstjejen Ronnie och hennes frånvarande far som försöker återskapa den kärleksfulla relation de en gång hade. Men att återknyta kontakten med sin rebelliska dotter är inte lätt, så han väljer att använda sig av den enda saken de fortfarande har gemensamt - musiken.

Idag köpte jag en inbunden bok som heter Cirkeln av Mats Strandberg (författare) och Sara Bergmark Elfgren (manusförfattare) som det pratas mycket om nu. Jag kunde liksom inte låta bli för den kostade bara 79 kr! Boken är på 516 sidor och handlar om sex tonårstjejer som bor i Engelsfors, ett vackert namn men risig stad - som är omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner och en natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemenskamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Och jag läste just ett kapital nyss. Jag har nästan kommit helt in i boken nu. Av att döma det första kapitalet jag läste, är den spännande! Jag ser fram emot att läsa den hela helgen! ;D

Tyvärr bröt jag mitt löfte - jag skräckläste Varma kroppar i ca sju timmar igår och idag läste jag de fyra sista kapitalerna som tog en timme! Jag kunde verkligen inte släppa boken ifrån mig för den var så spännande och beroendeframkallande! Och åååh, den var ju helt jävla underbar! Så faaaaan bättre än förväntat! För varje sida som gick, ville jag inte att den skulle ta slut! Nu kan jag verkligen, verkligen inte fan vänta tills den har biopremiär! Jag bara måste se den nu! Seriöst... Jag bara måste! ♥

I tisdags kunde jag inte låta bli att köpa en bok som heter Varma kroppar av Isaac Marion (originalet Warm Bodies) som jag sedan fick hem via brevlådan i fredags. Jag förtjänade att unna mig lite då jag inte hade beställt nåt varken film eller böcker sen oktober pga ett skäl. Det skälet har jag bestämt att bli klar med först innan jag ska börja beställa igen med ett undantag av den här boken plus filmen Breaking Dawn part 1. Just därför. Men hur som helst... jag köpte boken för att historien var lik Twilight sagan, men istället handlar den om en zombie som heter R som blir kär i en människotjej vid namn Julie. Ja, ni läste rätt! EN Z-O-M-B-I-E. Av att döma av de tjugosju sidorna jag läste, är den ju rätt bra! Jag vill verkligen sträckläsa den, men nej! Jag har bestämt mig att den här gången ska jag skärpa mig och försöka ta det lugnt med att läsa boken för att den inte ska ta slut för snabbt! ;)

Och visste ni att den även har filmats av samma filmbolag som gjorde Twilight-filmerna? Den skulle ha premiär nu i augusti, men av att döma imdb verkar den ha premiär den 1 februari 2013 istället. Åh, jag längtar dit redan fast jag inte ens har läst klart boken ännu!!! Zombien R spelas av Nicholas Hoult och tjejen Julie, som R blir kär i, spelas av Teresa Palmer. En poster (bilden ovanför texten) och några stills finns redan ute nu. Ska bli så spännande att se den! ;D

Ett stycke från allra början av boken:
"JAG ÄR DÖD, men det är inte så farligt. Jag har lärt mig att leva med det. Jag är ledsen att jag inte kan presentera mig ordenligt, men jag har tappat bort mitt namn. Det har vi nästan allihop. Vi tappar bort dem som bilnycklar, glömmer dem som födelsedagar. Mitt kan möjligen ha börjat med ett R, men det är också allt jag vet."

"Kallt ute i kväll, va?" sa tjejen bakom disken. "Det ska visst snöa. Jag längtar." Hon tittade upp i ett fånigt leende, och jag undrade hur löjligt lyckliga vi såg ut där vi stod hand i hand och dreglade över godsakerna.
"Vad är det bästa ni har?" frågade jag.
Flickan pekade genast på några rader med praliner.
sam skakade på huvudet. "Två muggar med varm choklad, tack."
"Vispgrädde?"
"Måste du fråga?"
Hon flinade och vände sig om för att värma mjölk. Ett moln av fyllig chokladdoft lyfte från kakaoburken när hon öppnade den. När hon droppade pepparmintextrakt i botten på muggarna vände jag mig mot Sam och tog hans andra hand. Jag ställde mig på tå och kysste honom mjukt.
"En överraskningsattack", sa jag.
Han böjde sig ner och kysste mig tillbaka, bet lätt i min underläpp tills jag började darra. "En motattack", sa han.
"Ni är för gulliga", sa tjejen och ställde två muggar på disken. Hon hade ett snett, öppet leende som fick mig att tro att hon skrattade ofta. "Verkligen. Hur länge har ni varit ihop?"
Sam släppte min hand för att ta upp en plånbok. "Sex år", svarade han.
Jag rynkade på näsan och svalde ett skratt. Klart att han räknade med tiden när vi tillhört två skilda arter.
"Hoppsan", sa tjejen och nickade. "Ganska imponerande för ett par i er ålder."
Sam gav mig en av muggarna utan att säga någonting, men blicken han gav mig var mer intim än om han hade tafsat på mig.
Jag sjönk ner på huk för att titta på mandelnougaten på nedersta hyllan. Jag vågade inte riktigt se på någon av dem när jag sa: "Det var kärlek vid första ögonkastet."
Flickan suckade. "Åh, så romantiskt. Gör mig en tjänst och förbli dem ni är nu, för alltid. Världen behöver mer kärlek vid första ögonkastet."

Boken Frost, sidorna 204-205.

Varför skulle jag låta honom komma undan med det han gjort? Vore det inte mer rättvist - mer tillfredsställande - att låta honom leva utan någonting alls?
Tanken fick mig nästan att le, så fylld av hat som jag var. Ingen Bella. Inget mördaryngel. Och jag skulle ta ifrån honom så många familjemedlemmar jag kunde. Fast antagligen skulle han kunna lappa ihop dem igen eftersom jag inte skulle få möjlighet att bränna dem. Till skillnad från Bella som aldrig skulle bli hel igen.
Jag undrade om varelsen kunde sättas ihop igen. Det tvivlade jag på. Den var en del av Bella också, så den måste ha ärvt lite av hennes sårbarhet. Jag hörde dess svaga, trummande hjärtslag.
Monstrets hjärta slog. Inte Bellas.
Alla dessa enkla besluten hade jag fattat inom loppet av en sekund. Min kropp vibrerade snabbare. Jag kurade ihop mig, gjorde mig redo att ta språnget mot den blonda vampyren och slita den lilla mördaren ur hennes famn med tänderna.
Rosalie fortsatte nynna för varelsen, ställde ifrån sig den tomma metallflaskan och lyfte upp monstret för att hålla det kind mot kind.
Perfekt. Den nya positionen var idealisk för mitt anfall. Jag lutade mig framåt och kände hettan börja förändra mig medan dragningskraften ökade i styrka - den var starkare än någonting jag upplevt förut, så stark att den påminde mig om en alfas befallning, som om jag skulle knäckas om jag inte lydde.
Den här gången ville jag lyda.
Mördaren tittade på mig över Rosalies axel, med en mer fokuserad blick än hos någon annan nyfödd varelse.
Varma, bruna ögon i en nyans av mjölkchoklad - exakt samma ögonfärg som Bella hade haft.
Skakningarna upphörde tvärt. Hettan flödade igenom mig, starkare än förut, men det var en ny sorts hetta, som inte brände.
Den glödde.
Det var som om allt jag bar inom mig lossnade när jag tittade på den lilla babyn som var hälften vampyr, hälften människa. Allt som band mig till livet klipptes av. Allt som gjorde mig till den jag var - min kärlek till den döda flickan på övervåningen, min kärlek till min far, min lojalitet mot min nya flock, min kärlek till mina bröder, mitt hat mot mina fiender, mitt hem, mitt namn, mitt jag - allting lossnade från mig och föll ut i rymden.
Men jag svävade inte fritt. Ett nytt band förankrade mig där jag stod.
Inte ett band, utan miljoner. Inte band, utan stålkablar. Miljoner stålkablar som förankrade mig i en enda sak - universiums mittpunkt.
Jag såg det nu, hur universium kretsade kring denna punkt. Jag hade aldrig sett universiums symmetri förut, men nu var den glasklar.
Det var inte längre jordens dragningskraft som höll mig kvar på marken.
Det var den lilla flickan i den blonda vampyrens famn.
Renesmee.

Boken Så länge vi båda andas, "Bok två Jacob" sidorna 270-271.

Jag stoppade undan väskan och satte på datorn. Jag hade ett obesvarat mejl från min mamma att ta itu med, och hon greps alltid av panik om det dröjde för länge. Jag trummade med fingrarna medan jag väntade på att min fallfärdiga dator skulle vakna till liv och naglarna klickade nervöst mot skrivbordet.
Edward grep tag i min hand och höll den stilla.
"Är vi lite rastlösa idag?" mumlade han.
Jag tittade upp och skulle just svara något sarkastiskt när jag upptäckte att hans ansikte var mycket närmare än jag väntat mig. Hans gyllene ögon glödde, bara några centimeter från mina, och hans andedräkt var sval mot mina läppar. Jag kände smaken av honom på tungan och mindes inte den kvicka repliken jag tänkt fälla. Jag mindes inte ens vad jag hette.
Och han gav mig ingen chans att hämta mig.
Om jag får min vilja igenom skulle jag ha ägnat större delen av min tid åt att kyssa Edward. Ingenting jag upplevt i livet gick upp mot känslan av hans svala, marmorhårda men alltid lika ömma läppar mot mina.
Jag fick väldigt sällan min vilja igenom.
Så jag blev lite förvånad när han flätade in fingrarna i mitt hår och vände mitt ansikte mot sitt. Jag lade armarna om hans hals och önskade att jag varit starkare, så att jag kunnat hålla honom kvar där. En hand gled nerför min rygg, pressade mig hårdare mot hans hårda bröstkorg. Kylan från hans hud gick igenom tröjan och fick mig att rysa - en rysning av välbehag och lycka, men han kände det och började släppa taget.
Jag visste att jag hade ungefär tre sekunder på mig innan han suckade, föste bort mig och sa att vi hade riskerat mitt liv tillräckligt mycket den här eftermiddagen. För att suga ut mesta möjliga ur de sekunderna pressade jag mig hårdare mot honom, formade min kropp efter hans. Min tungspets gled över hans underläpp - den var felfri och slät, som om den blivit polerad, och smaken...
Han drog huvudet bakåt och gled enkelt ur mitt grepp - han insåg nog inte ens att jag hållit honom fast med all min kraft.
Han skrockade till; ett lågt och hest ljud. Hans ögon glödde av den upphetsning han så strängt kontrollerade.
"Åh, Bella." Han suckade.
"Jag borde kanske säga att jag är ledsen, men det är jag inte."
"Och jag borde vara ledsen över att du inte är ledsen, men det är jag inte. Jag måste nog sätta mig på sängen."
Jag suckade och kände mig lite yr. "Om du anser att det är nödvändigt."

Boken Ljudet av ditt hjärta, sidorna 41-42. Jag älskar Edward och Bella! Team Edward - alltid och för evigt! ♥