"Min plats om du ursäktar."
Vee och jag tittade upp när vi hörde Patchs röst.
Han lät vänlig, men följde Vee med blicken när hon reste sig upp och hängde ryggsäcken över axeln. Hon verkade inte röra sig tillräckligt snabbt i hans ögon för han viftade med handen mot bakre delen av salen som för att schasa bort henne.
"Du ser bra ut som vanligt", sa han och slog sig ner. Han lutade sig tillbaka och sträckte ut benen framför sig. Jag hade lagt märke till att han var lång, men aldrig försökt bedöma hur lång. Nu mätte jag hans ben med blicken och gissade att han var en bit över en och åttio.
"Tack", sa jag utan att tänka. Jag ville omedelbart ta tillbaka det. Tack? Av allt jag kunde ha sagt var "tack" det värsta. Jag ville inte att Patch skulle tro att jag uppskattade hans komplimanger. För det gjorde jag inte... oftast. Man behövde inte vara särskilt insiktsfull för att förstå att han betydde problem och jag hade redan fler problem än jag behövde. Om jag ignorerade honom kanske han så småningom skulle sluta försöka prata med mig. Då kunde vi sitta sida vid sida i tyst harmoni som alla andra hopparade elever i rummet.
"Du luktar gott också", sa Patch.
"Det kallas att duscha." Jag tittade rakt fram men när han inte svarade vände jag mig mot honom. "Tvål. Schampoo. Varmt vatten."
"Naken. Jag vet hur man gör."

Boken Fallen Ängel, sidorna 51-52.