Både Leo och jag har det rätt jobbigt nu, det hade vi haft sen snart tre veckor tidigare när han fick infektionen i hans ögonlockor. Jag upptäckte det samma kväll jag kom hem från Ullared den 23 november, alltså jag upptäckte att det var något som inte stämde med hans ögon. Så nästa dag ringde jag till en veterinär direkt för säkerhets skull och gjorde mitt bästa att berätta allt jag kunde beskriva om Leos ögon och de tyckte att jag skulle dit direkt så att de skulle undersöka honom med sina egna ögon ifall det kanske kunde vara allvarliga ögonskador - så jag fick en tid och jag hade bara en timme på mig att hinna dit. Och det gjorde jag, som utlovat.
Väl där undersökte de honom och det visade sig att det var infektion i hans ögonlockor. Så jag fick ett recept med ögonsalva som jag skulle behandla Leo med två gånger om dagen i en vecka och även ett recept med smärtstillande spruta-i-munnen också som jag skulle ge Leo en gång om dagen i en vecka. Efter bara några dagar blev ögonlockorna mycket värre. Det verkade inte bli bättre alls, så jag åkte dit igen och de undersökte honom igen. Det visade sig att infektionen var mycket allvarlig, allvarligare än de först trodde. Så jag fick ett nytt recept med starka antibitoka mot infektion i ögonlockorna. Jag skulle ge Leo en halv tablett två gånger om dagen i tre veckor (en och en halv vecka kvar nu).

Det började då äntligen bli lite bättre så jag blev så lättad över att antibitoka fungerade! Men sen efter ca fyra-sex dagar efter det senaste veterinärbesöket svullnade hans hela käft upp. Bara så där över EN ENDA natt! Jag fick världens chock när jag såg honom på morgonen. Han såg inte ut som min lilla Leo! Han såg verkligen hemsk ut! Som om han blivit grovt misshandlad fast egentligen inte. Men efter en dag började det gå ner lite, så jag antog att det kanske bara berodde på att han äntligen hade börjat tappa mjölktänderna bara några dagar innan han skulle bli sex månader gammal nu i fredags. Så jag bestämde mig för att avvakta. Men ju längre det gick, desto mer värre såg han ut. Alltså hans läppar blev röda och svullna och han började tappa lite hår runt läpparna och på hakan och han fick äckliga skorpor också på hakan som blödde lite då och då. Och han sov hela dagarna. Han åt mindre än vanligt och han lekte inte överhuvudtaget. Så igår fick jag nog och ringde till samma veterinär på eftermiddagen och bad om råd. Hon tyckte att jag skulle dit idag i morse, så jag fick en tid kl 08:45.

Jag väntade och väntade och oroade mig under hela natten. Jag ville bara att klockan skulle vara 08:45 nu, så att jag skulle få veta vad det var för fel på Leo och varför! Det resultade i att jag nästan knappt sov något alls i natt. Så när klockan äntligen slog till 08:45 idag, tog en kvinna in oss i ett behandlingsrum - väl där undersökte hon Leo snabbt och sen började hon skriva på papper och sa att jag hade rätt. Det såg allvarligt ut. Sen fick jag äntligen veta Leos diagnos! Han har en sjukdom som kallas juremil cellulit. En sorts hudsjukdom. Som tur är, kan den botas! Så Leo ska få corism behandlingen från och med idag fram tills nästa besök, han ska få en tablett en gång om dagen tillsammans med antibotika som vanligt som han fått tidigare. Jobbigt!

Tänk er att allt det här har bara hänt på två veckor! Så mycket har hänt! Idag var min fjärde gång för veterinärbesök. Nu håller jag tummarna och tårna på att Leo blir bättre till 100% procent den här gången! Kom ihåg att vad som än händer, så älskar jag dig oavsett, min lilla teddybjörn! ♥