I natt åker jag! Det händer verkligen! FINALLY! Jag har ju längtat som fan efter detta sen den 3 juli! Äntligen händer det verkligen nu i natt!!! ♥

Idag var jag och Ida i Marieberg centrum och vi köpte lite grejer tills på söndag. För då händer det äntligen! Något som jag har längtat som en galning efter sen den 3 juli! Äntligen sker det nu på söndag! Jag kan knappt vänta!!! Bara två jävla dagar kvar. Eller en och en halv dag kvar, rättare sagt! Åååh! I can't wait anymore! ;)

Idag har jag INTE känt någon smärta alls i min högra höft. Ni vet njursten? Nej, inte ett dugg! Så ni kan nog inte föreställa er hur glad och lättad jag känner mig just nu. Jag har ju inte behövt ta någon tablett idag, över huvudet taget. Underbart!!!

Ville bara säga det här innan jag går och fortsätter gnutta på några avsnitt av 90210 andra säsongen. Jag har börjat se serien från början idag och redan nu är jag på den andra säsongen. Galet va!? ;)

Vilken dag jag hade idag! Minns du mina inlägg här och här? Det hände tyvärr igen igår efter en månads ingenting. Jag hade sååå ont i min högra höft och spydde som en galning hela dagen igår, hela natten idag (jag sov knappt!) och hela dagen idag.

Vid tolv idag fick jag nog och gick till Brickebacken vårdcental för att be om hjälp. Jag var orolig också. Jag ville veta vad det var för fel på mig. Jag träffade en sköterska som ställde frågor till mig, sen fick jag ny tid - kl två. Jag var klar hos sköterskan kl ett. Så jag gick hem i en timme, sen gick jag tillbaka vid två. Då fick jag träffa en doktor där och så klart en tolk också. Han ställde samma frågor till mig som sköterskan gjorde. Sen tog en annan sköterska blodprov på mig (till höger) och så gjorde jag kissprov. Kissprovet visade att jag hade blod och lite stenar. Det visade sig att jag har njursten. Så vid kl tre när vi var färdiga, ordnade doktorn en skjuts åt mig till akutmottagningen där man fick vidare undersökas.

Ca kvart över tre kom min skjuts. Han skjutsade mig till akutmottagningen. Jag var framme halv fyra. Där mötte jag några kompisar som Ida, Jonas, Victor, Johan bl.a. De var mitt stöd och Johan var min tolk. Efter en kort väntan hämtade en sköterska mig, en söt kille i 22-25 års ålder, och Johan. Sköterskan tog blodprov igen på mig (till vänster). Han var verkligen trevlig! Sen fick jag vänta i en timme, för att mitt blodprov skulle forskas i en timme, och kanske nån extra timme. Efter en lång väntan, hämtade äntligen en läkare mig och visade mig till ett rum där man fick vänta i över en timme innan en annan läkare kom för att undersöka mig. Under tiden låg jag och sov. Jag sov ju knappt i natt, så det var klart att jag var trött! Innan läkaren kom, gjorde jag kissprov igen. Den här gången var det samma sak. Blod och stenar. Så det var solklart att jag hade njursten. Men för säkerhets skull, fick jag en tid hos röntgen halv nio.

Halv nio blev jag röntgen i min mage. Sedan fick man vänta i ett väntsal i ca femton minuter på att läkaren skulle komma tillbaka med resultatet. Och det visade sig att allt stämde exakt. Jag har njursten. Tråkigt, men sant. Jag fick två tabletter tills i natt. Såna som man ska ta upp i rumpan. Blä, men man måste. Sen imorgon får jag hämta ut mitt recept - tabletterna som jag ska ta två upp till tre gånger om dagen i några veckor. Kanske en månad senare ska jag få ett brev av akutmottagningen om ett återbesök. Då ska de undersöka mig extra noga och komma på hur man ska göra med min njursten. Om det blir att äta medicin eller om det blir nån opereration. Tråkigt, men sant! Jag håller tummarna på medicin! ;)

Just nu är jag hundvakt. För första gången. Typ. Jag passar Idas söta Katti medan hon nykterist är ute och festar någonstans med några kompisar. Jag kommer alltid, alltid att ställa upp på att passa Katti, för hon är helt underbar! Det är svårt att INTE vara förälskad i henne ♥

Av att döma det jag sett de senaste dagarna jag haft Nessie och Sookie här hos mig, så är de verkligen raka motsatsen! Nessie tycker väldigt mycket om att gosa och att bli klappad - hela tiden! Medan Sookie hellre är själv för det mesta. Men när hon väl vill gosa eller bli klappad så är hon lika go som Nessie. De är väldigt älskvärda och helt underbara katter! ♥

HAHAHA, jag måste berätta en rolig sak! Igår gick jag ett brev från min granne, en jättetrevlig gubbe som bor i lägenheten under min. Han undrade vad det var för oväsen i min lägenhet på nätterna och ca sju på mornarna. Så klart skämdes jag lite och hade dåligt samvete, så jag skickade ett svarbrev till honom där jag bad om ursäkt och sa att det berodde nog på min kanin Mjukis. Jag har ju sett henne göra så några gånger, alltså hon dunkar nästan jämt på sin bur - så jag var inte dum nog att tro att det var något annat som orsakade oväsen. Och idag fick jag svar för några timmar som jag tog från brevlådan alldeles nyss. Och hans svar var så rolig att jag skrattade så jag grät! Hans svar lyder så här;

Hej och tack för brev. Kanin!!! Jag skrattade ordentligt. Vad jag har funderat ska 'ru veta. Det är ingen fara på taket men jag trodde att jag fått tomtar på loftet.

- Den som är medveten om sin sjukdom är fri från sin sjukdom...

Ovan ett kinesiskt ordspråk som passar in på de flesta av oss... även när man fått kaniner på loftet.

Och förresten, på tal om Nessie... hon blev 12 veckors gammal i torsdags och jag hämtade äntligen hem henne igår. Jag hade längtat efter detta som fan sen 12 maj då hon föddes. Men nu har jag äntligen henne hos mig efter en jävla lång väntan! Och idag tog jag hem en till katt - en av Nessies syskon. För båda Ida och jag tyckte att det verkligen var synd att Nessie var ensam. Mjukis är ju inte tam ännu, så Nessie kan inte leka med henne då. Och jag hade verkligen inget emot en katt till. Så därför tog jag hem henne också. Jag har tyvärr inte bestämt ännu vad hon ska heta. Jag funderar fortfarande och ja, jag ska fixa bilderna på henne snart och så några på Mjukis också. Håll utkik! ;)

Update 7/7-11:
Nu är det bestämt. Den namnlösa katten ska heta Sookie! ;)

Jippi, nu är det söndag! Jag har alltid avskytt söndagar, men det gör jag nog inte nu längre. Jag har ju One Tree Hill (som förresten är tillbaka idag kl 18:00!!!) och Pretty Little Liars på söndagarna som alltid förtrollar mig. FANTASTISKT!!! Jösses! Nu låter jag kanske lite väl glad? Men jag kan liksom inte hjälpa det. One Tree Hill är ju tillbaka idag för helvete efter ett enda jävla långt uppehåll som vad kändes som evigt! ÄÄÄÄNTLIGEN, SÄGER JAG BARA! ♥

Idag ska jag bara ta det lugnt, söndagar är ju min viktigaste vilodag. Det så det! Vädret har varit konstigt idag, förresten. Först sol och sen moln och sen ösregn. Jobbigt! Men äsch! Man kan ändå inte göra något åt det. Yes, It really sucks totally.

Igår hade jag värsta mensvärk ever! Jag brukar bara ha normalt ont, men inte just igår. Jag hade så sjukt ont att jag nästan inte ens kunde gå över huvudet taget! Allvarligt talat, jag ville bara gråta just då. För att det gjorde så förbannat ont! Jag som var mitt upp i en film fick avbryta för att gå och ta ett hett bad. Men det hjälpte inte alls. När jag väl hoppade i, fick jag värsta yrsel! När jag var tvungen att stiga ur badkaret, så svimmade jag nästan! Jag vart livrädd för jag har aldrig svimmat i hela mitt liv och aldrig vill uppleva det heller efter exakta beskrivningen av alla mina vänner som har svimmat ett antal gånger. Jag fick skynda mig att bli torr och ta på mig trosorna och t-shirten innan det skulle bli ännu värre.

Och jag bara inte stod ut med smärtan heller att jag gick raka vägen till min säng, lade mig och försökte somna bara för att döva den värsta smärtan jag hade. Och jag lyckades efter ca tio minuter. Idag när jag vaknade var smärtan äntligen borta. Jag var hur lättad som helst! ;)

Hon är en grå och vit dvärgvädur på ca nio månader gammal. Hon heter Mjukis. Varför heter hon Mjukis? Jo, för att hennes päls är väldigt mjuk. Hennes första ägare var en av mina bästa kompisar, Ida. När hon bodde hos henne de första veckorna, började hon precis bli tam. Men då hände det en sak. En av hennes pojkväns kompisar råkade under fyllan tappa Mjukis som ramlade på buren och sedan ramlat i. Efteråt blev hon livrädd för alla, hon litade inte på någon alls. Hon var fyra-fem månader gammal då det hände. Sen dess har hon inte varit tam.

När jag flyttade in i lägenheten den 1 juni, flyttade Mjukis hem till mig och jag blev ägare. För att hon inte trivdes i sällskap med Idas katt och hund. Hon behövde vara ensam. Och jag hade inga djur, så. Under de första veckorna jobbade jag på att hon skulle bli tam igen. Hon höll på att bli bättre lite smått. Men sen tappade jag motion till att fortsätta jobba på henne och blev mycket lat innan juni ens var slut. Istället satsade jag bara på att ge mat och vatten, klappa henne och lät henne vara fri i vardagsrummet då och då. Det borde jag verkligen inte ha gjort, för hon blev tillbaka densamma som hon var innan. Alltså, allt jag hade jobbat på med henne var som bortblåst. Så vi var tillbaka på ruta ett igen. Ändå tills för några dagar då bad Ida mig att seriöst skärpa mig nu på allvar. Så klart fick jag jättedåligt samvete och jag var också ledsen över att jag inte hade gjort mer än så. Jag tänkte att jag var ju egentligen bättre än så här! Så därför sen igår fick jag plötsligt tillbaka motion till att jobba med Mjukis. Hon fick vara fri i vardagsrummet mycket längre än hon fick de senaste gångarna sen juni. Idag fick hon vara fri i fyra timmar, sen vilade hon i buren några timmar och nu för ca en timme sedan fick hon vara fri nu igen och är det fortfarande nu.

Och vet ni vad!? Idag för knappt 40 minuter sedan för allra första gången, hoppade hon upp på mina ben! FÖR FÖRSTA GÅNGEN! Och hon stannade där i ca en minut medan hon försiktigt nosade på mig. Men sen backade hon undan ganska snabbt. Men det gör inget ändå, hon har ju ändå åtminstone VÅGAT sitta i mina ben en kort stund! Nu känner jag att det verkligen kommer att gå framåt den här gången, bara om jag fortsätter på samma sätt! Jag hoppas att hennes tillit för mig börjar byggas nu, sakta och försiktigt. Men förutom allt det - när hon inte är så spänd i någon minut som hon nästan jämt är, är hon väldigt go och låta sig alltid att bli klappad ;)

När jag vaknade, gick jag direkt till buren och slapp ut Mjukis fri. Hon var glad och sprang runt fritt, ganska vilt och snabbt. Sedan åt jag frukost och städade lägenheten lite till. Astrött var jag så klart! Men med tiden blev jag ganska pigg sen. Under hela dagen har jag bara ägnat mig åt Mjukis, suttit vid datorn, tittat på tv, läst Om jag kunde drömma, skrivit i anteckningsboken, kollat de 500 recepten i min köksbok bl.a. En ganska lugn dag dock. Jag skulle egentligen titta på Harry Potter 7 del 2 idag kl 15:15 på bio, men det blev inte av pga brist på pengar. Så jag väntar några veckor till istället. Den kommer ju ändå gå på bio i några månader till, så soft.
Ett inlägg om Mjukis kommer senare! Jag gör det för er skull och självklart för min egen skull också. Jag ska skriva om hur jag fick henne och hur hon är som husdjur och så. Ett jättebra sätt för er att lära känna henne lite! ;)
Nu tror jag att jag ska gå och röra på mig lite nu. Jag funderar på att träna lite egen svettis och friskis i vardagsrummet. Men först ska jag bara hitta lämpliga kläder för det, haha. Jag har ju jeans på mig! Ha en trevlig dag! ;)

PS. För er som inte fattar vad motherfuckers betyder - det är ett slangord på engelska som betyder skitstövel på svenska ;)

Dagens vill ha: Ingenting
Dagens klädsel: Har bytt om typ tre gånger, men just nu har jag grå mjukisbyxor och rött linne.
Dagens smink: Osminkad.
Dagens frisyr: Hästsvans.
Dagens händelse: Jag blev vän med den verkliga Leighton Meester på Facebook.
Dagens planer: Dagen är nästan slut, men jag har städat hela lägenheten idag och låtit Mjuks gå fritt runt i vardagsrummet hela dagen.
Dagens saknad: Fortfarande Axess. Hans död-årsdag närmar sig snabbt.
Dagens dummaste: No idea.
Dagens sjuka: Ingenting, jag mår kanon!
Dagens drog: Boken Om jag kunde drömma.
Dagens roligaste: Jag måste nog säga städningen som jag tyckte var rolig idag eftersom jag hade LUST, inte var tvingad.
Dagens favorit: Boken Om jag kunde drömma.
Dagens köp: Ostbågar och en 1,5 liter cola.
Dagens godis: Jag har ingen godis.
Dagens humör: Glatt.
Dagens ord: Ehm...?

Det hände igen igår. Men den här gången varade det från kl tolv på eftermiddagen tills ca kvart i sex på kvällen. Vilket helvete! Jag stod inte ut då jag spydde att jag grät varenda gång. För att det gjorde så förbannat ont att spy, som det annars egentligen inte brukar vara så. Det brukar ju vara smärtfritt. Men det var det inte igår och förrigår, som sagt. Hur som helst... Vid varje ögonblick jag spydde, ville jag bara ge upp och gå och dö på direkten. Ni kan nog inte föreställa er hur jag mådde just då. För det går absolut inte att beskriva! Men ni kan nog föreställa er hur otroligt glad jag blev när det gick över på kvällen. Jag gillar ju inte att må så här jävligt!

Men nu är det över på riktigt! Jag mår så mycket bättre idag, jag mår skitbra som jag brukar må. Jag har varken spytt eller mått illa en enda gång idag. ÄNTLIGEN! Jag är bara så, så, så glad att det är över nu! ;D

Vilken morgon jag haft! Det är en mycket lång historia. Men jag kan säga att jag har spytt som en galning ändå från halv sju tills för ca en timme sedan! Vilket helvete!!! -_- allt på grund av min högra höft som jag råkade skada svårt när jag bytte sidan på helt fel sätt när jag sov. Självklart vaknade jag direkt för att det gjorde FÖRBANNAT ont!!! Efter timmar av spy och plågande ont i höften, fick jag två tips från mamma - jag åt en skål yoggi filmjölk med jordgubbsmak och drack en avslagen cola. Efteråt var allt som spårlöst borta. Nu mår jag mycket bättre. Men febern återstår kvar tyvärr. Jag är väldigt varm och väldigt blek som en blekfis -_-

Rolig fakta: När jag vaknade precis efter att det gjorde förbannat ont i min höft, ville jag bara spy. Jag satt in två fingrar i halsen men det hjälpte inte. Då fick jag plötsligt en galen idé. Jag gick till soperingen där ute för att det luktar som värst där. När jag väl kände lukten, började jag spy som en galning! Så jag har soperingen att tacka xD

Jag längtar sååå jävla mycket tills den 21 augusti att mitt hjärta snart brister! Jag kan knappt vänta längre, för jag vill bara ha den nu! Men det sägs att; väntar man på något gott, väntar man aldrig för länge ♥

Jag ber ännu en gång om ursäkt att jag har skapat ny blogg igen. Men jag känner att jag verkligen vill ha ny start, och jag känner också att memooriies inte riktigt passar mig egentligen. Jag heter Sundberg i efternamn, så det tilltalar mig mer än memooriies. Just därför har jag skapat ny blogg med mitt efternamn ;)

Jag hoppas att alla mina prenumerater börjar prenumenera här på min nya blogg istället för på min dåvarande blogg här ;)